Om Pretor Fly Fishing
Fiske - hoppas du är - eller blir, lika hooked som jag
Har du minnen från fiske i din barndom som du tänker på än idag? Jag med. Minnen som vi lever på i många år, kanske livet ut. Min pappa lärde mig fiska när jag var liten. Spänningen gjorde mig intresserad, du vet den där känslan av att inte veta när fisken nappar, utan att det när som helst kan rycka till i spöet.
Jag var såld på fiske och ville fiska jämt! Jag cyklade långa sträckor för att hitta nya fiskeplatser. Kvällar spenderades på kartor, men fiskar fångas ju inte med dator eller mobil. Så när jag hittat ett hett ställe, försökte jag ta mig dit och prova. Ibland var det orörda kanonställen med mängder med fisk. Ibland fick man fina fiskar och ibland kändes det som slöseri med tid. Ja, fiske ÄR ett lotteri.
En wow-upplevelse för mig var när jag hittade farfars två flugspön och en stor låda med flugbindningsgrejer. En ny metod att lära sig! Men, hur funkar det egentligen? Min pappa hade inte stenkoll, men försökte visa mig så gott han kunde. Det visade ju sig vara något helt annat än allt jag tidigare ägnat mig åt.
I timmar stod jag i trädgården och kastade. Om och om igen, tills jag trodde jag lyckats. Kvällarna ägnades åt att binda flugor. Det var kul att skapa mina egna beten och kreativiteten flödade.
Pyttesmå torrflugor till betesfisk vad det jag började fiska med. Flugor som skulle efterlikna insekter som lever över vattnet, som myggor, knott och skalbaggar. Mört och löja vad det jag fick i början. Att se fisken simma mot flugan och äta den från ytan var så kul!
Efter det var det abborre, på en wolly bugger (en toppenfluga för de flesta arter). När fisken nappade på den hembundna flugan var belöningen obeskrivlig.
Jag började leta öring i bäckar och åar. Plöjde flugfiskefilmer och drömde om stora forsar och starka fiskar! Tekniken, precisionen och fokuset som krävs var det jag tyckte var extra intressant. Att spinnfiska krävde inte så mycket tanke - kasta ut, veva och rycka lite... Nej, flugfisket är mer. Utöver det jag nämnde ovan, även en stor dos tålamod. Och en massa tur :-)
Favoriten blev den otroliga öringen. Ingen fisk är den andra lik. Brungula kroppar med en sanslös variation i mönster. Många prickar i olika färger, eller färre prickar. Vissa med röda prickar. Och vissa med alla de varianter!
Som vuxen flyttade jag till Värmland för att lära mig mer om fiske. Jag blev varse att jag inte hade haft en aning om hur man kastade med ett flugspö! Det var ju mycket mer än att "vifta lite" och få ut fluglinan.
Jag lärde mig grunderna, sedan detaljerna för att få till kasten. Jag lärde mig hur man läser av en strömsträcka i vattnet och var man hittar fisken. Och inte minst om hur man hittar rätt fluglina och vilken klass man ska använda sig av i olika sammanhang.
Intresset för livet i vattnet och en större medvetenhet växte fram när jag fick lära mig om hälsan för både natur och fisk. Fiskestudierna gjorde att jag insåg hur många behandlar fisken utan hänsyn. Det gör att de kan komma till skada. Där och då fick jag lusten till att använda mina kunskaper för att lära andra fiska på ett bra sätt och ta hand om ekosystemet.
Flugfiske blir bara roligare och roligare. Jag fiskar fortfarande med spinnspön och multirullar, men flugfisket är speciellt för mig. De mjuka spöna gör att fajten blir mer spännande, känslan när man får till ett kanonkast osv. För mig känns det mer belönande att få jobba för att fånga fisken. Samtidigt blir också mina flugor bättre och jag fångar mer fisk. Spana in de jag har till försäljning här.
Under drygt en veckas roadtrip norrut med tält, upptäckte jag Hede. Och det blev den platsen jag stannade på längst. Mycket beroende på det otroliga harr-fisket.
Där och då kände jag att här ska jag bo.
